Vi kan inte längre titta på medan Kongos folk förblöder

2012-11-22

KONGOS NYA KRIS Rebeller har intagit Goma i östra Kongo, en härjad stad i ett härjat land där 00-talets konflikt redan skördat miljoner människors liv. Men det är dags att skriva en ny berättelse om Kongo och där kan Sverige bidra. Vi måste driva på EU för en reglering av konfliktmineraler liknande den som genomförts i USA, skriver Margot Wallström.

Det är skarpt läge i östra Kongo – igen. Den fruktade utbrytargerillan M23, som kontrolleras av Bosco Ntaganda, har under tisdagen tagit över provinshuvudstaden Goma.

Hundratusentals människor flyr för livet.

Oskyldiga civila kongoleser har redan drabbats av grymheterna som dessa soldater är kapabla till; plundring, mord, våldtäkter. Det är djupt oroande. FN:s säkerhetsråd har nu Kongo-Kinshasa på samma dagordning som också rymmer Mellanöstern som akut krishärd.

Min vän kirurgen och gynekologen, Denis Mukwege från Panzi-sjukhuset i östra Kongo, undkom för bara ett par veckor sedan mirakulöst ett mordförsök. En grym attack där hans säkerhetsvakt sköts ihjäl och hans familj hotades. Kulorna missade Dr Mukwege med en hårsmån – den här gången…

I ett land som genom historien har benämnts såväl ”Mörkrets hjärta” som ”Världens våldtäktscentrum” har Dr Mukwege kommit att personifiera godheten. Han är högt respekterad, hyllad och prisbelönad världen över. Under många år har han opererat och behandlat tiotusentals våldtagna kvinnor. Hans sjukhus har tagit hand om såväl deras fysiska som sociala behov efter vidrigheter som begåtts av framför allt uniformerade män med vapen – i en konflikt som pågått alltför länge och krävt alltför många offer i Kongo.

Detta rika och bördiga land – med så många fattiga människor – har exploaterats sedan tidernas begynnelse, om inte för slavar och elfenben så för gummi, diamanter och numera de sällsynta mineraler som behövs i våra mobiltelefoner. I gruvdistrikten bedrivs ett slags modernt slavarbete som lämnar exploatörerna extremt rika och arbetarna extremt utnyttjade.

Girighet, maktbegär och våld har genom historien präglat utvecklingen i Kongo. Svagt politiskt ledarskap och utbredd korruption har inte precis underlättat utvecklingen i rätt riktning.

Men tiden är inne för att skapa en ny berättelse om Kongo. Den belgiske författaren David van Reybrouck har börjat. Hans magnifika bok Kongo – en historia ger en välkommen perspektivförskjutning och mänsklig förankring av de historiska skildringarna.

En debatt måste väckas om vad som måste ske nu och i framtiden. Tillsammans med organisationer som PMU, Kvinna till Kvinna och filmaren Marika Griehsel, vill jag mobilisera alla som bryr sig om vad som händer i detta jättestora afrikanska land  vad som sker med 60 miljoner män, kvinnor och barn i Kongo.

● De nyligen valda politiska företrädarna i Kongo: president Kabila, senatorer, ministrar, regionala och lokala makthavare måste agera. De har ett direkt ansvar för att skydda oskyldiga medborgare. De måste gemensamt se till att garantera säkerheten för de kongoleser som idag är landets främsta kämpar för rättvisa och fred, som Dr Mukwege. De borde vara först med att protestera mot och vidta åtgärder mot korruption, våld och övergrepp.

● Kongos grannländer ska agera för att få stopp på stridigheterna. Rwanda, Burundi och Uganda har nyckelroller för att i samarbete med den kongolesiska regeringen hejda rebellernas framfart och våldet i deras spår.

● De nationella säkerhetsstyrkorna – militär och polis – måste hållas ansvariga för att under alltför lång tid våldtagit, misshandlat och levt av civilbefolkningen. Ostraffat. Reformer måste naturligtvis till för att garantera anständiga levnadsvillkor för säkerhetsstyrkorna: De har regelmässigt förväntats arbeta utan regelbunden lön och anständiga bostäder.

● Det internationella samfundet via FN:s Säkerhetsråd måste fortsatt engagera sig, inte minst för att skydda civilbefolkningen.

● Sverige måste driva på i EU för att tillverkare och importörer av elektronik ska redovisa varifrån mineralerna i deras produkter kommer. EU måste dessutom besluta om reglering av konfliktmineraler liknande den som genomförts i USA.

Världen kan inte stillatigande iaktta hur dödandet fortsätter i östra Kongo. Det är en konflikt som redan skördat miljoner människoliv.

Margot Wallström, tidigare FN:s särskilda representant mot konfliktrelaterat sexuellt våld